Åtskilliga goda skådespelare har långa karriärer men blir aldrig stjärnor, får knappt några huvudroller och aldrig den riktiga uppskattningen.
Många kände igen Tomas Norström för de hade ju sett honom så ofta. Men de visste ändå inte vem han var. I början av karriären så fick han ofta sitt efternamn felstavat med ett instoppat d.
Hans film- och tv-lista är enorm och omfattar alla sorter, lättsamma komedier, ungdomsserier, tungt drama, kriminalserier. Han har gjort flera roller, stor eller liten eller ännu mindre, i de flesta av våra kända tv-deckare. De har haft olika Wallander och olika Beck i huvudrollerna men Tomas Norström har varit med både som udda figur eller kriminell typ. Och i ungdomsdeckaren ”Lasse-Majas detektivbyrå” var han en något lättlurad polismästare.
Ofta, mycket ofta, har han dykt upp i korta scener i tv-serier, där han varit vardagliga personer. En arbetare, som förlorat jobbet, en tjuv som vill kränga stöldgods. En halv minut, men ändå gjort ett avtryck. Eller också har han skrämt omgivningen som läskig skurk.
Självklart finns han kvar i minnet hos den stora biopublik som såg ”Jägarna”, thriller i laglöst land, där Tomas Norström verkligen var en profil i tjuvjaktlaget.
I mitt minne har jag honom också i en huvudroll på 80-talet. Han spelade en journalist som snubblar in i spionaffär i tv-serien ”När man ropar” efter en Trenter-deckare. Alldeles utmärkt, nedtonad och ändå ständigt närvarande.
”Pistvakt” är en speciell historia, som Lennart Jähkel, Jacob Nordenson och Tomas Norström skapade själva. Historien om de tre bröderna Marklund i sunkiga skidorten Svartlien föddes på en liten teater i Stockholm. De tre skådespelarna plockade utan budget ihop rekvisita och skapade något mycket roligt där de lät Norrbottens kärvhet möta dansant disco.
När bröderna tagit några klunkar hembränt, så kunde de bryta ut i ett välkoreograferat disconummer där de stampade med pjäxorna så hela Svartlien skakade.
Sedan många skrattat på den lilla teatern så blev det komediserie i tv, som fick en fortsättning och senare blev film.
Och det är därifrån som de flesta minns Tomas Norström som den lite blyge och bortkomne lillebror Olle.
Tomas Norström jobbade också bakom scenen. Han skrev manus, han regisserade och han ville gärna skriva något skönlitterärt. Kanske var det en roman på gång?
För alla som kände igen honom i nästan hundra roller, komiska och allvarliga, så var han en utomordentlig karaktärsskådespelare. Och aldrig slarvade han bort något.